Korvar från Sotnosen på gång!

Måste göra lite reklam för två mycket duktiga tjejer. Eftersom de är trendkänsliga och smarta, dessutom duktiga och drivande, har de tillverkning av korv. Allt från tillagning till upplägg är genomtänkt. Här serveras ingen mat i kantiner direkt... Allt ser mycket smakligt och härligt ut.

Ni som gratulerade sonen som tog studenten i somras blev bjudna på just Sotnosen´s korvar. Mycket goda!! När deras korvcafé öppnar tycker jag absout ni ska prova deras delikatesser!

Här är deras nya hemsida!

Jättegott?

Nya kryddblandningar i hyllan på Maxi… och receptlappar. Mycket färgglada påsar som tycks utlova jättegoda maträtter... enligt upphovskvinnan själv ”Jättegott”!

Jag kan ju sällan hålla mig från att prova nyheter därför blev det två olika sorter blandningar. 

Lax stroganoff - som ska tillagas tillsammans med tomatkross, purjolök, paprika och lax (förstås!) Denna rätten provade vi för någon dag sedan. Mjaa säger jag som betyg. Hälften av laxen stekte jag som den var och kryddade med kryddan direkt på. Det blev jättegott! Sen försökte jag följa receptet på baksidan vilket jag tyckte var lite knappt beskrivet. Till exempel skulle tomatkrosset bara koka i 3-5 min... och då vet ju varenda kock att det inte räcker. För att få bort "burkighet" och överdriven syra anser jag att tomat måste koka minst 15 min, gärna längre. Så vissa justeringar vidtog jag...
Smaken blev okej men inte mer. Det var kul att göra fiskgryta vilket uppskattades av 4/6 av familjen.

Nästa gång är det köttfärs som ska kryddas med 100% (!) rena kryddor. Det där är en så tokrolig fakta... En kryddpåse förväntas väl innehålla 100% kryddor... och inte vill man väl ha smutsiga dito? Lite överflödig fakta eller hur? Men det ligger i tiden att överinformera vissa sakförhållanden.
En annan grej jag blir lite nervös för är Tina Nordströms rykte. Hon har, tycker jag, varit så rolig att titta på i rutan (även om det var ett bra tag sen..) och hennes böcker är mycket fina. Men att göra kryddblandningar kanske inte är så smart. Smaken på maten beror ju helt och hållet på hur allt hanteras... men det är Tina som varumärke som kommer att bli beskylld för att inte ha bra kryddor ifall tillagaren misslyckas. Ja, vad tror ni?

Renlärig??!

- Även jag, min käre Brutus, har prova på LCHF-kosten.
- Må det stå dig dyrt!
- Så kan man kalla min eftermiddag... en dyr erfarenhet...
- Vad an detta klagande?
- Jag ska berätta! Efter att ha ätit relativt mycket fett under sista halvåret har jag, hör och häpna, gått upp några kilogram. Jag har, som du förstår, ej varit renlärig och undvikit alla sorter av socker och kolhydrater utan bara i största allmänhet ätit mer fett... och inte så mycket socker... Nu är gränsen nådd, eller som någon skulle uttrycka det, droppen har runnit över bägaren.
När min stora familj möttes under julhögtiden visade det sig att jag drog omkring på den största kroppshyddan... eller nåja, nästan i all fall... Detta gjorde mig riktigt förvånad och dessutom beslutsam. Nu får det vara nog! Varför ska jag, som är kortast av oss alla, också var tjockast av oss? Någon rättvisa får det väl vara.
Jag kom då att tänka på förvandlingen min lilla moster gått igenom. Må jag följa hennes exempel och ändra kosten till SLV och NNR:s rekommendationer. Sagt och gjort. Därför beredde jag mig en soppa denna dagen, på lök och broccoli därtill åt jag grova knäckebröd. Efter måltiden fick jag betala priset för den dyra erfarenheten av en otränad mage. En mage som ej fått hälften så mycket fibrer på flera månader. Kanonkulekänsla! Magen som en sprängfylld ballong! Med tanke på att jag vistades bland andra medmänniskor och inte kunde gasa på som det faller sig var det rena pinan. Må du slippa denna erfarenhet min käre Brutus!
Nu undrar du förstås ifall jag är omvänd?! Det ska jag genast tillstå, att så är inte fallet. Jag levet ett ljummet liv med ömsom vin och ömsom vatten i tankarna. Dock är min beslutsamhet att följa SLV och NNR stark! När jag, så småningom, kommer genom den trånga porten, ska jag naturligtvis göra en fullständig utvärdering. Må vi till dess förbereda oss på ett liv två centimeter över marken, svävandes på gaser!

Pfjuuuuut!

Som om det vore jag...

Vet ni att just nu i skrivandes stund (17.40)... så tar Studio Ett i P1 upp exakt det jag skrev i mitt förra inlägg angående att vi äter ganska mycket kött. Dessutom med samma koppling till köttfria måndagar. I Lantbrukets Affärstidning  står det inget om Meat Free Mondays...

Kanske det är någon som läser min blogg ändå... eller mina tankar???

Köttigt

Vet ni vad som ökat 41% sen 1990... på 22 år...
Ett livsmedel som vi idag äter  85 kg per person och år - medan vi på 1950-talet endast åt drygt 50 kg av det!

Jo, kött!

Och ändå är fler vegetarianer nuförtiden... vilket för med sig att de som käkar kött käkar ännu mer än 85kg...
En av anledningarna är att kött har sjunkit i pris ... vilket man ju inte tänker på. För mig har kött alltid varit dyrt. Å andra sidan känns köttpriserna nästan exakt lika som när jag i början av 90-talet började handla och laga mat. Här kan du läsa en liten notis om det hela från Lantbrukets Affärstidning.

Inte konstigt att svenska grisbönder lägger ner beroende på dålig lönsamhet. De får inte många kronor per kilo...

Och var tog strävan efter köttfria dagar vägen?

(Meat Free Mondays - läs här på deras hemsida).

Ica Basic Kycklinginnerfilé

Jag försöker prova Ica:s nya basic-serie. Det vill säga deras eget billigaste sortiment. Det är ju onödigt att lägga mer pengar är nödigt på basvaror. Jag tänker som så att ifall billiga varor är lika bra som dyrare... då är man ju ekonomiskt klokare ifall men köper de billiga. (Oj, vad knepigt resonemanget blev, fast det i själva verket är ganska lätt... en kurs i retorik kanske vore något??)

Idag har jag provat Ica Basic fryst kycklinginnerfilé. Fina bitar utan trista blodsutgjutelser. Halvfrusna är de mycket lätta att skära. Tinade är de lite lätt slemmiga men inte otrevligt dito. Jag skar innerfiléerna i lagom bitar till en wok. De råa bitarna kryddade jag med Santa Marias pasta basilico, svartpeppar, malda korianderfrön samt en skvätt japans soya och en tesked olja.  Kycklingen fick ligga och dra åt sig kryddorna en liten stund. Under tiden hackade jag lämpliga grönsaker till en wok... och idag vad de grönsakerna jag hittade i kylen lämpliga (svamp, lök, broccoli, morot, chili och ingefära). Därefter stekte jag kycklingbitarna, några åt gången och varmhöll de färdigstekta i ugnen på 75*C. Grönsakerna wokades för sig eftersom vissa i familjen är starkt allergiska mot grönsaker som blandas med kött... :). Till det hela ris!

Mitt omdöme gällande Ica Basic kycklinginnerfilé: 4,5 krm av 5 krm!!

Fina fiskpinnar!

Jo, visst är det gott med fiskpinnar – fast fisk egentligen inte ser ut som en pinne… som nån ironisk person sagt. Barnen gillar fiskpinnar och jag gillar fiskpinnar, speciellt när middagen ska gå fort att tillaga. Men som alltid (eller nästan alltid) är de fiskpinnar godast som man gör själv. Dessa tar naturligtvis längre tid att göra - dessutom kan man bli lite kladdig… 

Efter Jamboreen i somras fick jag upp ögonen för ryggfilé av Alaska Pollock från Findus (eller ja, nordöstra Stilla Havets djupa vatten – om man ska vara noga!). Förpackade en och en á 100g i en förpackning med 10 st. - d.v.s. 1kg inalles. Jättefin fisk! Djupfryst fisk som både är märkt med MSC och Findus egna märkning fish for life

Några knep för att paneringen ska bli bra:

• Torka av fisken med hushållpapper innan du börjar panera.
• Doppa fisken noga först i vetemjöl blandat med salt och peppar sen i uppvispat ägg och till sist i skorpmjöl. Varje ”dopp” bör ske grundligt. Det kan bli kladdigt – men missar man t.ex. ägg på nått ställe så kan av förklarliga skäl inte skorpmjölet fastna. 

•  Efter paneringen mår fisken bra av att ”torka” och vila en stund.

• Stek i rikligt med smör. Panering ”äter” smör, precis som potatis äter salt! Vill du inte använda så mycket fett – undvik då att laga panerad mat!

• Undrar du när fisken är färdig? När en gaffel eller provsticka lätt går igenom fisken så är den färdig. Man kan också offra en bit och försiktigt dela fiskbiten på mitten. Ser fisken vit, ogenomskinlig och skivig ut så är den färdig. Man kan använda en termometer också förstås --> 60°C ska den vara, men inte mer! Har vita klumpar börjat tränga ut från fisken (äggviteämnen d.v.s. proteiner) då är den mer än färdig.

Gott tillsammans med Citronsåsen från min gamla blogg som ni kan hitta receptet till här.