Jobbet tar tid

Det tar tid att arbeta heltid... Här blir inte mycket skrivet! För mig är nya jobbet det första heltidsjobbet sen mina äldsta grabbar föddes för 20 år sen. Jag har inte ens rätt till deltid längre eftersom min yngsta är över 8 år. Tycker å andra sidan att det känns bra med arbetstiderna ca 7.30-16.00... men visst märks det hemma att min tid är kortare. Bloggandet är en aktivitet som får stå tillbaka...

Inte ens på helgerna har jag a lot of time... Helgen som gick ägnade jag åt att sjunga med riks(kör)festen i Kristianstad. Fantastisk upplevelse! ( här finns bilder... ifall du går in och "gillar" ) En mycket god middag serverades på fredagskvällen tillagad av Jespers Mat och Vin! Mycket gott! Även om huvudrätten hann bli relativt kall så var det imponerande att se tallriksservering till 450 gäster... bland annat med hjälp av ganska många oerfarna tonåringar. (Åtminstone såg de "nyplockade" ut... tallrikarna plockades på ett lite annorlunda sätt och de var kanske inte helt komfortabla med att hälla upp vin. Men de var glada och tillmötesgående - viktigast!)

Och på tal om många gäster, så väntar 8 kg ungnötsben och diverse paryr i en frysbox... Här ska kokas buljong till sommarens bröllop!

"Den gastronomiska revolutionen" - en ny bok!

Ny etnologisk bok av Håkan Jönsson. Mycket lovande!

De sista tio till femton åren har kockyrket verkligen fått högre status än tidigare. Även jag blev plötsligt intresserad av matlagning och utbildade mig till kock och kokerska 2001... jag följde med strömmen helt enkelt. Själv tyckte jag att steget från barnskötare till kock var ganska unikt... (hehe...). 2010 tog jag kandidatexamen i Mat och Måltidskunskap, helt i linje med Håkans mening om det ökade intresset för högre studier i det gastronomiska ämnet. Men jag, precis flera andra, har tydligt märkt att utbildning betyder intet jämfört med den praktiska erfarenheten från olika kök... i andras ögon... eller faktiskt i andra köksarbetandes ögon. De i den egna branschen tycker det är rätt löjligt med högre studier, faktiskt! Vem kan inte koka en pära typ... eller vem behöver högskolepoäng för att slå ihop en bearnaise? Nä, vem behöver det?

Det är då man inser att gemene man inte läser kursplaner :)

Boken ska införskaffas och läsas från pärm till pärm! Här kan du läsa en liten blänkare om boken och beställa den.

Lök

GUL LÖK - ALLIUM CEPA

En grönsak man inte kan vara utan i matlagning! Tycker jag.

För ett tag sen undrade min syster varför det är lök i alla mat. Ett exempel är sallader som nästan alltid är preparerade med någon sorts lök. Hennes undran utmynnade i en fråga "Är lök så nyttigt att man måste ha den i de flesta rätter? Eller varför används lök så ofta?" Den enkla förklaringen är: "Ja, lök är jättenyttigt och man har den i mat för att den också är så god."

Men efter lite detektivarbete (som fortfarande pågår) har jag kommit fram till att det råder stor oenighet om lökens förträfflighet...

Till exempel säger pojken längst till höger på bilden att lök (och rävar) är det läskigaste han vet. Den rädslan  kan två av mina barn skriva under på (lök alltså!). I kväll när H och jag var ute på vår kvällspromenad undrade hon ifall jag var allergisk mot något, vilket jag inte är. Jag i min tur undrade ifall hon var allergisk (vilket jag vet att hon inte är... men det är socialt och artigt att fråga tillbaka :) "Nej, jag är inte allergisk men jag önskar att jag blir allergisk mot lök..." sa hon på fullaste allvar.

Å andra sidan ser denna mannen ganska stolt ut över sin alldeles-fruktansvärt-stora lök. Vilken jätte! Undras hur många kilo... ??? Uppenbarligen finns det några eller många som gillar lök. Och jag är en av dem! Vad vore en köttfärssås utan lök? Eller en grekisk sallad? Hur skulle den vita kalla såsen till fisk smaka utan små, små bitar av rödlök? Potatissoppa utan lök?? Okej, gröt går an utan lök... men, ja det mesta får en så mycket trevligare smak med lök

Just det... hur ska man veta vilken lök som är bra nog när man står i affären? A´la Cilla verkar veta! Den som talar till dig! Det kan ju bli ett rysligt tjatter medan man står där och väljer. Själv brukar jag klämma på löken för att känna ifall den är fast och inte saggig. Fina guldgula torkade hela skal får gärna vara kvar runt hela löken. Är den mjuk eller luktar illa - nä, då får den vara hur mycket den än snackar!

Fortsättning följer om lökens vara eller inte vara.

Ja, och alla bilder i detta inlägg är tagna från google - de är inte mina!

Aromer från rök

Här kan du läsa en intressant artikel om naturlig rök kontra rökaromer i ekologiska produkter.
När man först snuddar detta ämne i tanken känns det mest rimligt att naturligt... eller man kanske ska säga vanligt... rökta produkter borde vara det bästa alternativet... även för ekologiska produkter. Vi är väl flera som fnyst lite när vi läst och konstaterat att bacon och korv bara har rökaromer istället för att vara riktigt rökta. Men det är kanske miljömässiga orsaker som ligger bakom och inte bara ekonomiska.
Sen kan man ju undra över de sensoriska skillnaderna? Här kan man ju bli helt rökt om det vill sig illa....

Verklighetens ratatouille...

 Ny påse!

 Påse tillsammans med innehåll.

 Så såg bilden på påsen ut...

...och så såg det ut när innehållet var stekt.

Jag är skeptisk till frysta grönsaker men jag önskar att jag inte vore det. Nästan jämt ser bilden på påsen så lockande ut och jag tänker "Ohh, jag köper en sånn påse så slipper jag skölja, hacka och köpa så många sorters grönsaker..." Och så köper jag en påse.

Sen steker jag upp woken eller vad det nu är och blir besviken. Varken smak (den smak jag förväntade mig) eller utseende är tilltalande längre.

Igår köpte jag en av de senaste blandningarna. Ratatouille! Visst låter det gott! Jag är helt klart färgad av min förälskelse till filmen Ratatouille. Det ser så gott ut när råttan lägger upp fantastiska skivor av aubergine och zucchini och därefter häller på en underbar tomatsås. Jag kan rentav känna doften av rosmarin och välkokt tomatsås. Mmmm.... 

Ja, ni förstår ju att det inte var riktigt samma sak som fanns i påsen och som filmen visar. Det var jag i och för sig beredd på... hehe. Jag är ju inte helt blåögd även om det ser ut som det ibland (eller rätt ofta... :) (eller alltid..!). Denna ratatouille gick att äta tillsammans med pasta och stekta kycklingbitar, men bara så länge den fortfarande var väldigt varm, sen gick det inte längre. Jag kan sätta mig på att frysen ger smak åt grönsaker för nästan alla frysta grönsaker (kanske inte ärtor och spenat) har någon sorts typisk smak... av... ja, som är svår att beskriva.

Vad säger ni? Köper ni frysta grönsaker eller hackar ni alltid råa? Och vad tycker ni om smaken? Det kan ju vara jag som är kräsen...

Gröt

Ser man på! Nu är jag väldigt trendig igen!
Det har vårats för gröten. (Läs om "vår"-gröten här)! Fler och fler äter gröt. Jag tror det ligger i generna. Förr varvade man väl mellan att äta gröt och salt sill... var det inte så? Den salta sillen har förvandlats till fin helgmat, dvs vi äter olika marinerade salta sillinläggningar till påsk och jul och någon variant kan vi inte vara utan till midsommar. Men gröten har levt ett stilla liv i väntan på blomstringstid. Kommer den nu?

Själv äter jag gröt minst fyra gånger i veckan. Havregrynsgröt oftast, risgrynsgröt vid jultid, mannagrynsgröt när barnen tjatat tillräckligt länge... Men min favorit är rågmjölsgröt med lingonsylt och standardmjölk. Det är sååå gott!! Första gången jag smakade rågmjölsgröt var när jag bodde över hos en kompis vars föräldrar hade biodynamiska odlingar. På morgonen gjordes en gryta gröt på bio-odlat rågmjöl. När vi sen vaknade lite vartefter, kokades gröten upp på nytt. Vissa gånger var det mest lite "klister" kvar på kanter och botten. Men det förvandlades till gröt med hjälp av lite extra vatten och ett uppkok. Det var tider det!

Sen ca 1 månad tillbaka har jag bytt ut den klassiska och nästan oumbärliga sylten (på gröten) mot rivet äpple eller päron och doftat över lite kanel. Det går... bättre än vad jag trodde. Det är till och med gott!

Fram för mer gröt!

Dinkelfördjupning

Idag blir det ett svar på en fråga kusin Maria ställde som en kommentar under gårdagens blogginlägg.

Frågan lyder: Jag har också hört att det blir nyttigare bröd av dinkelmjöl än av vetemjöl. Beror det inte på mängden kolhydrater eller sockerarter i de olika sädesslagen? Jag hängde med på detta med utmalningsgraden men jämför man exakt samma utmalningsgrad på vetmjöl och dinkelmjöl, vilket är nyttigast då?

Och visst måste jag tillstå att det är skillnad mellan dinkel och vårt vanliga vita vetemjöl. Det jag tänkte på när jag  förklarade utmalningsgrad var hur stor GI-påverkan de båda mjölerna ger. Det vill säga sockerhalten i blodet höjs olika fort beroende på hur stor mängd av lättillgängliga sockerarter som finns i livsmedlet man för tillfället äter. Regeln är att ju finare mjöl ju snabbare tas kolhydraterna upp av kroppen.

Nu till frågan om kolhydratinnehållet i dinkel jämfört med vetemjöl... och då stöter vi direkt på ett problem. I livsmedelsverkets databas över näringsinnehåll kan man inte söka på skalad och siktad dinkel utan bara på dinkel och på kokt dinkel/spelt. (Dinkel och spelt är samma växt.) Därför ger det bättre rättvisa ifall vi jämför dinkel och grahamsmjöl/fullkornsvete. Då har vi åtminstone två fullkornsprodukter och det ger en gnutta bättre rättvisa.

Kolhydrater per 100g
Dinkel: 70,2g  varav fibrer 10,7.
Fullkornsvete: 60,3g  varav fibrer 11,3.
Dinkel innehåller alltså större mängd kolhydrater (10g) än fullkornsvetet men mindre mängd fibrer (0,6g).
Man kan ju tycka att 0,6g fibrer är försumbart, men om man jämför fiberinnehåll på olika bröd upptäcker man att ytterst få bröd har mer än 7-8g fibrer per 100g bröd, vilket betyder att varje litet gram har stor betydelse.

Monosackarider, Disackarider och Sackaros
Dinkel: 8,0g
Fullkornsvete: 1,2g
Nu visar det sig att dinkel innehåller betydligt större mängd enkla sockerarter jämfört med fullkornsvete, vilket kanske inte var helt väntat. Siktat fint vetemjöl innehåller 1,9g av samma sockerarter.
Egentligen blir vi inte så kloka av att veta hur stor mängd enkla sockerarter de olika vetesorterna (dinkel är ett sorts vete) innehåller. Ni som räknar lite fort inser att begreppet kolhydrater inte stämmer (fibrer + monosackarider, disackarider och sackaros = med mängden kolhydrater/100g)... Den största mängden kolhydrater i mjöl kallas för stärkelse vilket  (långa kolhydratkedjor som är uppbyggda av enkla sockerarter) bryts ner till enkla sockerarter i vår kropp. (och höjer alltså vårt blodsocker ganska mycket)
Om siffrorna stämmer innehåller dinkel 59,5g stärkelse och fullkornsvete 49g.

Den största skillnaden, vad jag kan se, är proteininnehållet och mineralerna.
Proteiner per 100g:
Dinkel: 14,6g
Fullkornsvete: 10,0g
Dinkel innehåller betydligt mer protein än fullkornsvete. Proteiner är som bekant mycket mättande och dessutom är de bortkopplade från GI-påverkan.
För mineralerna sticker forsfor och selen ut till fördel för dinkel. Men järn och kalcium finns det något mer av i fullkornsvete...
Vitaminmässigt finns det mer av betakaroten och niacin i dinkel och fullkornsvete har mer av tiamin och riboflavin samt vitamin B6.

Ja, vad kommer vi fram till nu då? Är dinkel nyttigare än vårt vanliga vete?
Jag måste svara på två sätt för att göra rättvisa åt frågan.

1. Ja, dinkel är nyttigare än vanligt vitt vetemjöl eftersom dinkelmjöl oftast är ett fullkornsmjöl - gjort på hela kornet och innehåller därför betydligt mer fibrer och andra nyttigheter som skalats  bort från vetekärnan.
2. Nej, dinkel är jämförbart med fullkornsvetemjöl men har en annan sammansättning av näringsinnehållet. Proteininnehållet är högre i dinkel men fiberinnehållet är större i fullkornsvete.

Vill du ha ett mjöl med större mängd protein? - välj dinkel!

Önskar du mycket fibrer? - välj fullkornsvete!

Är du i behov av selen? - välj dinkel!

Saknar du vitamin B6? - välj fullkornsvete!

Osv.....

Den enda klara slutsats man kan dra är att vanligt vitt vetemjöl är det onyttigaste mjölet av de sorter vi studerat idag ;)

Intuition

Idag funderar jag över reklam... inte bara mat- och måltidsbetonad reklam utan reklam så där i allmänhet. Denna  annons hittade jag på facebook nu under morgonen.... medan TV och radio koncentrerar sig på den lilla nyfödda prinsessan...

Har ni kollat namnet på rakhyveln? Intuition! Fantastiskt... De vill alltså att rakhyveln ska spegla intuition. Intuition som i instinktiv ingivelse eller som i fingertoppskänsla! Visst är det otroligt vad en rakhyvel kan säga! Tror jag måste skaffa en sånn rakhyvel för att åtminstone på något område i livet ha en stark fingertoppskänsla. Jag gillar intuition! Det är något magiskt med instinktiva ingivelser. 

Nu ska jag verkligen känna efter. Vad blir min instinktiva ingivelse att fortsätta dagen med? Hmm... tror jag ska klä mig. Sen kanske jag ska fixa lite lunch. Åhhh... bra val eller hur? Vilken fingertoppskänsla jag har! Och betänk - jag har inte ens köpt rakhyvlarna ännu... 

Minns ni vid jul. Då kunde man läsa på direktreklamen att "Julen kommer med posten". Det kändes sååå skönt med den vetskapen! Hur man än stressade eller inte stressade, så skulle julen lugnt och beskedligt komma med posten. Bara att vänta och se! Men alltså... det var ju inte riktigt sant kände jag på julafton. Inte fick jag något mirakelbrev eller ens ett litet kuvert med lite jul i. Hade jag inte varit tillräckligt snäll under året eller? 

Nä, en salut (klockan är 12.00 och 21x2 smällar ljuder i stereo från Tv och radio... ) på att reklam är lite lätt överdriven och inte helt sanningsenlig alltid! Men det är kul att ironisera över förträfflighetsmeningarna!

Ärligt nu - ska faktiskt försöka göra en matsedel x 4 veckor idag! Intuitivt känner jag att det blir såå mycket lättare att göra handlingslistor och inte känna sig så handfallen när klockan är 17.00 och barnen frågar "vad blir det för mat?". En del påstår att det blir billigare också och effektivare... Let´s see!

Renlärig??!

- Även jag, min käre Brutus, har prova på LCHF-kosten.
- Må det stå dig dyrt!
- Så kan man kalla min eftermiddag... en dyr erfarenhet...
- Vad an detta klagande?
- Jag ska berätta! Efter att ha ätit relativt mycket fett under sista halvåret har jag, hör och häpna, gått upp några kilogram. Jag har, som du förstår, ej varit renlärig och undvikit alla sorter av socker och kolhydrater utan bara i största allmänhet ätit mer fett... och inte så mycket socker... Nu är gränsen nådd, eller som någon skulle uttrycka det, droppen har runnit över bägaren.
När min stora familj möttes under julhögtiden visade det sig att jag drog omkring på den största kroppshyddan... eller nåja, nästan i all fall... Detta gjorde mig riktigt förvånad och dessutom beslutsam. Nu får det vara nog! Varför ska jag, som är kortast av oss alla, också var tjockast av oss? Någon rättvisa får det väl vara.
Jag kom då att tänka på förvandlingen min lilla moster gått igenom. Må jag följa hennes exempel och ändra kosten till SLV och NNR:s rekommendationer. Sagt och gjort. Därför beredde jag mig en soppa denna dagen, på lök och broccoli därtill åt jag grova knäckebröd. Efter måltiden fick jag betala priset för den dyra erfarenheten av en otränad mage. En mage som ej fått hälften så mycket fibrer på flera månader. Kanonkulekänsla! Magen som en sprängfylld ballong! Med tanke på att jag vistades bland andra medmänniskor och inte kunde gasa på som det faller sig var det rena pinan. Må du slippa denna erfarenhet min käre Brutus!
Nu undrar du förstås ifall jag är omvänd?! Det ska jag genast tillstå, att så är inte fallet. Jag levet ett ljummet liv med ömsom vin och ömsom vatten i tankarna. Dock är min beslutsamhet att följa SLV och NNR stark! När jag, så småningom, kommer genom den trånga porten, ska jag naturligtvis göra en fullständig utvärdering. Må vi till dess förbereda oss på ett liv två centimeter över marken, svävandes på gaser!

Pfjuuuuut!

Köttigt

Vet ni vad som ökat 41% sen 1990... på 22 år...
Ett livsmedel som vi idag äter  85 kg per person och år - medan vi på 1950-talet endast åt drygt 50 kg av det!

Jo, kött!

Och ändå är fler vegetarianer nuförtiden... vilket för med sig att de som käkar kött käkar ännu mer än 85kg...
En av anledningarna är att kött har sjunkit i pris ... vilket man ju inte tänker på. För mig har kött alltid varit dyrt. Å andra sidan känns köttpriserna nästan exakt lika som när jag i början av 90-talet började handla och laga mat. Här kan du läsa en liten notis om det hela från Lantbrukets Affärstidning.

Inte konstigt att svenska grisbönder lägger ner beroende på dålig lönsamhet. De får inte många kronor per kilo...

Och var tog strävan efter köttfria dagar vägen?

(Meat Free Mondays - läs här på deras hemsida).

Makten sitter i smaken

En kul liten notis från tidningen iFORM (nr.1 2012)...
Citat: "Något förvånande i den hälsovåg som råder just nu var att undersökningen visade att det främsta kriteriet för hur man väljer sin müsli är smaken."

På det citatet skulle jag vilja kontra: Förvånande?? Är det inte en allmän kunskap att vi väljer vad vi äter till största delen på grund av smaken?! En produkt måste se tilltalande ut, ha bra konsistens, avge en härlig doft och vara hälsosam MEN om den inte har en bra smak kommer produkten inte att överleva nyhetens behag. Tänk på det alla ni som producerar mat: Lägg ner extra möda och kompetens kring smaken - det är på den ni säljer era varor! Gör en kvalificerad sensorisk analys och rätta er efter vad konsumenterna säger!

När jag var på Skånemejerier i samband med VFU och B-uppsatsskrivande, gjorde jag en undersökning som i korta drag gick ut på att undersöka vad som utgjorde konsumentens ostval. I min enfald hade jag trott att priset var en avgörande faktor. Svaret var förstås smaken - utan konkurrens!

När jag tänker efter... så handlar jag aldrig varor jag inte gillar smakmässigt. (Med undantag för nya produkter!) Vem köper en müsli de inte gillar? Vem serverar en ost de inte själv skulle äta? Självklart kombinerar vi våra val med hälsa... ! Och på tal om ohälsa så undrar jag varför START och liknande flingor finns kvar på marknaden. Ni vet de där havrebaserade kakasmulorna som är tänkta att strös på filen eller i mjölken. Jag har svaret: smaken! Så pass många föräldrar faller för att barnen gillar dessa flingor att de serverar sockrade havregryn till frukost. Lite läskigt att smaken är så stark att  förnuftet faller till föga så lätt. Men jag ska inte förhäva mig - jag har ännu inte lyckats övertala Th om att inte strö på socker när han äter mjölk och corn flakes... och det föräldrarna gör... gör barnen. Jag tar bort sockret och Th tar fram det... i ett evigt hjul.

Fast jag vet en som äter typ "vad-som-helst" om det är bra för kroppen... för byggandet av muskler... men vi andra som styrs av smaklökarna är så många fler! :)

Smak av hallon, innehåll av jordgubbe...

Fakta: Göteborgs. Brago Bondgårdskex. Tydlig text på framsidan: med smak av hallon. I innehållsförteckningen framgår det att jordgubbe är det dominerande bäret. 

Jo, nog är det skillnad mellan hallon och jordgubbar! Det verkar inte Göteborgskex vara medvetna om... Läs om deras fadäs här! Det mest komiska är väl att de hävdar att kexen inte vänder sig till barn-konsumenter. Då kan man ju fråga sig varför förpackningen ser så barntillvänd ut?!

De har troligtvis den formella rätten på sin sida med korrekt innehållsförteckning och en liten text om "röda bär" på framsidan... Men ändå?! Det är ju så många fler som är allergiska mot jordgubbar än mot hallon så varför inte skylta lite tydligare om det egentliga innehållet. Jag skulle också tro att den faktiska hallonsmaken inte är så övertygande att de inte kunde skrivit något mer allmänt som t.ex. med smak av hallon och jordgubbar eller bara med smak av röda bär. Jag har dock en smakat kexen, så säker är jag inte... Någon som smakat dom?

Dagens dikt

När all choklad är kristalliserad i nya formar
När alla geléhallon är plockade
När den salta lakritsstången har knallat ut
Och när kakorna dansar fritt i sina spritsade kjolar

Då... då...
... men inte förren då...
Tänker jag skaffa mig disciplinerad karaktär.

Och karaktären ska vara i guld och glasyr
Toppad med hackade hasselnötter

För livet är ingen distans på rosor
Inte ens ett slut fast det kan lukta vidbränt
Inget försvinner ...
... endast formen för den trista potatisen
Som blandar sig och finfördelas till exakta atp
... de mikroskopiskt små förvandlingarna till energi
Vi är tillbaka i den där verkligheten alla pratar om

Och igen... och igen... och igen...
uppfinns hjulet.
Det är fortfarande runt och smakar choklad!