Fina fiskpinnar!

Jo, visst är det gott med fiskpinnar – fast fisk egentligen inte ser ut som en pinne… som nån ironisk person sagt. Barnen gillar fiskpinnar och jag gillar fiskpinnar, speciellt när middagen ska gå fort att tillaga. Men som alltid (eller nästan alltid) är de fiskpinnar godast som man gör själv. Dessa tar naturligtvis längre tid att göra - dessutom kan man bli lite kladdig… 

Efter Jamboreen i somras fick jag upp ögonen för ryggfilé av Alaska Pollock från Findus (eller ja, nordöstra Stilla Havets djupa vatten – om man ska vara noga!). Förpackade en och en á 100g i en förpackning med 10 st. - d.v.s. 1kg inalles. Jättefin fisk! Djupfryst fisk som både är märkt med MSC och Findus egna märkning fish for life

Några knep för att paneringen ska bli bra:

• Torka av fisken med hushållpapper innan du börjar panera.
• Doppa fisken noga först i vetemjöl blandat med salt och peppar sen i uppvispat ägg och till sist i skorpmjöl. Varje ”dopp” bör ske grundligt. Det kan bli kladdigt – men missar man t.ex. ägg på nått ställe så kan av förklarliga skäl inte skorpmjölet fastna. 

•  Efter paneringen mår fisken bra av att ”torka” och vila en stund.

• Stek i rikligt med smör. Panering ”äter” smör, precis som potatis äter salt! Vill du inte använda så mycket fett – undvik då att laga panerad mat!

• Undrar du när fisken är färdig? När en gaffel eller provsticka lätt går igenom fisken så är den färdig. Man kan också offra en bit och försiktigt dela fiskbiten på mitten. Ser fisken vit, ogenomskinlig och skivig ut så är den färdig. Man kan använda en termometer också förstås --> 60°C ska den vara, men inte mer! Har vita klumpar börjat tränga ut från fisken (äggviteämnen d.v.s. proteiner) då är den mer än färdig.

Gott tillsammans med Citronsåsen från min gamla blogg som ni kan hitta receptet till här.