Julskinkan

Julskinka... är en rätt på julbordet som de flesta svenskar anser vara obligatorisk. Det tycker jag med! Julskinkans historia (förhoppningsvis inte den julskinka du äter i år... men traditionen : ) går väldigt långt tillbaka i tiden. Man tror att även när Sverige inte var ett kristet land, så åt man julskinka ... kan de ha kallat den för midvinterskinka eller nått sånnt? Iallfall... den har funnits som tradition mycket länge!
När jag var liten (så där 30-40 år tillbaka i tiden) köpte mamma en stor (!) färsk skinka med ben och allt och rimmade (dvs la skinkan i en saltlag) i babybadbaljan några veckor innan jul. Jag minns att hon fick ha något tungt på den så att den inte skulle flyta upp. Dessutom fick hon vända på den då och då eftersom baljan var för liten. (Möjligt att den inte var för liten varje år... men jag minns gigantiska skinkor... Allt var större förr!) Baljan brukade stå i källaren eftersom där var kallas i huset. Rent mikrobiologisk var det kanske inte bästa sättet att hantera skinka på - men vad gör man? Tror aldrig vi blev sjuka av handhavandet heller...
Jo, när skinkan var färdigrimmad kokades den på spisen. Undrar om den krymte från rimmningen till kokningen... Plötsligt minns jag inte jättestora skinkor längre... Den måste ju ha fått plats i vår största gryta...

Måste berätta en rolig historia om det här med skinkor och grytor:
Mannen frågar frun: Varför delar du alltid skinkan innan du kokar den?
Frun: Jo, men det gör man! Det gjorde alltid min mamma iallafall.
Sen går frun och grunnar på varför man egentligen delar skinkan och ringer till sin mamma och frågar.
Frun: Mamma, varför delar man alltid skinkan innan den kokas?
Mamman: Jo, men det gör man! Det gjorde alltid min mamma iallafall.
Sen går mamman och grunnar på varför man egentligen delar skinkan och ringer till sin mamma, mormorn och frågar.
Mamman: Varför delar man alltid skinkan innan den kokas?
Mormor: Jo, men det förstår du väl... När du var liten hade vi inte så stor gryta så vi fick koka skinkan i två delar...

Årets julskinka.

Any how... Den fördigkokta skinkan doftade så gott och nu kändes det att julen var på riktigt! Senare, kanske inte samma dag men... griljerade mamma skinkan med senap och ströbröd. På julafton skars den upp och skulle ligga fint på fatet med de skurna skivorna liksom framför sig. Den obligatoriska skinkpinnen (pinne +  vitt och rött silkespapper vikt och påklistat som en sorts plym) var i stucken i skinkan. Något år gnällde mamma en del på att griljeringen bara tillade av. Och det har jag full förståelse för! Den sitter ju bara som ett glidigt skal utanpå och trillar av så fort man nuddar... Något år var benet innuti skinkan till förargelse. Mamma fick skära runt benet för varje skiva som skars... Tacka vet jag skinkor utan ben. Dagens grisar slipper ju dra på en massa ben. De föds och lever benlösa! :)
Skämt å sido... Idag kan man ju välja på 25 olika sorters skinkvarianter. Rimmad, rökt, rimmad och kokt, rökt och kokt, rimmad och ungsbakad, rökt och ugnsbakad, rimmad och kokt och griljerad, rimmad och kokt och griljerad och skivad - Det är bara en serviceperson som håller i gaffeln och matar mig som fattas nuförtiden!
Man kan lätt bli trött, inte för att jag måste hålla i gaffeln själv, utan över alla dessa val! Syster Annika försökte klämma mig på vilken skinka som var bäst att köpa... Men si, det går inte att säga. Jag förstår dock hennes dillemma. Ibland tänker jag att vi svimmar av all information och alla hundra val vi måste och kan göra.
Ge mig en skinka och därmed basta!! (Och en babybadbalja och salt och en tyngd och en stor gryta och en....)