Struvor

 Denna helgen var jag på den traditionsenliga grötkvällen på ÅMG. Pysslet började redan kl 13.30 men eftersom jag anlitades som "taxi" av 15-åringen till hans hajk (bra val av datum??!?!) var jag inte på plats förren närmare 15.00. Och då var struvbakningen i full gång - eller oljan var värmd och smeten vispad.

Mor Essies Struvor (Recept fr Inga S)
3 ägg
1 msk socker
3 kkp vetemjöl (ca 4,5 dl)
1,5 kkp vatten (ca 2,25 dl)
1,5 kkp mjölk (ca 2,25 dl)
Alla ingredienserna vispas väl tillsammans.
Oljan ska hålla 180*C
Värm struvjärnet i oljan någon minut. Doppa försiktigt ner järnet i smeten. Smeten får inte nå upp på övre kanten eftersom kakan då fastnar. Doppa ner järnet med smeten i den varma oljan. (Tips! Ha en termometer i olja hela tiden så vet du när oljan är lagom varm och kan reglera värmen under tiden.) Håll stilla i oljan tills kakan fått fin färg. Det bubblar och kokar rejält när du doppar kakan. Om kakan är för ljus när du tar upp den blir den tyvärr mjuk efter ett tag. Ha en plåt tillreds med bakplåtspapper på. "Pilla" av kakan antingen med en gaffel eller med fingrarna. Jag tyckte det var lättast med fingrarna men andra har sagt att det är/har varit brukligt med en gaffel som slås mot struvhållaren och på så vis ploppas kakan av. (Det fungerade inte för mig...) Sen doppas struvan i strösocker och får svalna en och en. Njut!

 Struvjärnet som jag hittade på en loppis för något år sen. Fungerade perfekt på premiärturen!

Olja värms upp. Om jag varit hemma hade jag tagit en liten gryta eftersom man måste nå ner hela vägen till oljan. Ingrid E (veteran på det meste i köket) böjde till några stänger som hade för kort "hals". Om jag minns rätt så hade vi 6 olika struvjärnsformar. Kul! Man tror ju att det bara finns en sort... dvs. den farmor hade!

 

 Min lilla stjärna!

 En rund och blommig form - jättefina struvor blev det!

När jag var liten (yngre iallafall) tycket jag att struvor var helt onödiga kakor. Torra, ingen smak, gick sönder lätt och... ja, bara utfyllnad på kakfatet. (Sorry farmor!) Men nu är jag helt tokig i dom. Krispiga, trevligt neutrala och lagom söta... passa väligt bra tillsammans med kaffe eller te. Förra säsongen köpte jag struvor på Duvanders vid flera tillfällen. Makalöst goda! Denna julen ska jag göra egna - men jag antar att barnen anser struvor vara onödiga. Det är ju så med smak - den skiftar över tid!