"... av läsare för läsare..." går den nya tidningen MÄSTERKOCKEN (här är deras hemsida) ut med som sin slogan. I varje nummer får en matintresserad person vara med på framsidan och inuti tidningen har hon eller han nästan 10 sidor till sitt förfogande. Reportaget är blandat med recept från månadens mästerkock och ganska mycket bilder. Man får reda på varför mästerkocken gillar mat, vilken mat som gillas och när hon eller han helst lagar mat. Jo, ganska intressant!
Men... det är också intressant det här med att alla vill vara mästerkockar. För ett antal år sen skrev erkända kockar och kokerskor i böcker och tidningar om hur vi vanliga skulle koka maten. Ytterligare några år fram i tiden började andra kända personer göra kokböcker... Var det inte Peter Henrysson som var en av de första kändisarna med en egen kokbok (och sen en till)? Han skrev ju för övrigt om vad andra kändisar hade för favoritmat... både kockar och noviser... Och nu - ja, nu göra alla kokböcker. Kända som okända, kockar som amatörer.
Under ganska många år har Allt om Mat varit den dominerande mattidningen (och ensam i början, tror jag...) Nu finns ett antal magasin till som drivs av olika matnördar (positivt benämning från min sida!) jag tänker främst på MAT OCH VÄNNER som verkligen lyckats med ett eget grepp i mattidningsbranschen. Men det finns ju så många andra också. Naturligtvis har varje mataffär en egen mattidning (om än med få sidor) där reklam för egna varor och produkter med nedsatta priser från just deras affär finns att läsa om. Alla dagstidning med självbevarelsedrift har recept och även tips på mat för dagen. Vanliga veckotidningar har ju länge haft flera sidor med mattema och återkommande menyer.
Ibland känns matinformationen massiv... som en ko som aldrig går i sin... ständig...
Och så nu... har maten äntligen kommit så nära alla vanliga människor att de faktisk har självförtroende nog att vilja och våga dela med sig av sina egna tankar om mat och sina bästa recept.
... fast det speglar en sak till - tror jag - det vill säga: Syns man inte så finns man inte...! En sanning med modifikation är min analys. För nog finns alla som inte har en blogg eller skriver i tidningar eller syns i TV eller (krampaktigt bara måste göra en kokbok) kommer ut med en kokbok. Å andra sidan kan man tyvärr inte komma "framåt" utan att sätta spår i samtiden. Jag funderar nu alltså på vilka spår jag måste sätta någonstans för att få erkännandet av en anställning... men finns göra jag iallafall! Åtminstone blir barnen irriterade ifall jag inte gör middag... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar